Jag spelar gubbtennis

Glädjen i gubbtennis Rummet är ljust när jag slår upp mina ögon. Jag andas in den råa morgonluften och drar upp täcket en aning så att mina fötter tittar fram längst ner. Under det varma täcket är jag säker, här känner jag mig trygg. Vid en snabb anblick på mobilen upptäcker jag att klockan bara är 04:58. ”Fan också”, mumlar jag in i den tysta morgonen. Nu kommer jag inte kunna somna om, det är bara två timmar kvar tills klockan ringer. Jag snoozar ett tag, försöker fokusera för att inte bli distraherad av maskineriet av tankar som satt igång. Det är som en motor som startar. Till en början är den omärkbar, men efter några minuter har den växlat upp och fått upp hastigheten. De första minuterna seglar jämsides med de tidiga morgontimmarnas tomma tystnad. Sedan separerar sinnet sig från stillheten, svänger av och seglar vidare, bort från huvudleden mot en ny horisont. Samma känsla Jag känner igen känslan. Den har funnits hos...
Läs mer