JAG HAR SLUTAT MED FRIIDROTT

  JAG HAR SLUTAT MED FRIIDROTT "Jag har lagt det på is". Det har varit min förklaring på frågor kring mitt idrottande under de senaste två åren. Verkligheten är dock en annan, jag har ljugit för er och jag har ljugit för mig själv. Från den dagen allt brakade samman och min kropp, på grund av långvarig stress och tillhörande ångest, satte stopp så har jag inte sysslat med friidrott. Det har aldrig funnits någon is, och om det mot förmodan funnits det så har den sedan länge smält. Min tanke när jag tvingades lämna min kära idrott var att inte greppa efter något nytt, att inte låta tanken identifiera sig med nya objekt eller sysslor. Det gick sådär. Jag började 2017 en kandidatutbildning inom statsvetenskap, något som ersatte min tidigare friidrottskarriär. In i studierna följde också mina dysfunktionella drag när det kommer till prestation. Även tron på att jag en dag, någon gång i framtiden skulle bli lycklig med hjälp av ett...
Läs mer

#Metoo och idrottsföreningar

#Metoo och idrottsföreningar Det finns en risk att jag med den här texten tar mig vatten över huvudet. Kanske är jag inte rätt person att uttala mig. Jag är för det första ung, därför vet jag kanske inte hur livet är ”på riktigt”. För det andra så är jag av manligt kön. Jag vill ändå ta chansen att säga några ord om Metoo och dess framtid inom idrottsvärlden. Jag har under flera år varit projektledare för ett idrottsprojekt riktat mot skolor där jag har kommit i kontakt med flertalet idrottsföreningar och klubbar. Mitt under projektets gång blossade Metoo upp där världen fick se baksidan en vad jag vill kalla en ”gubbnorm”. En hierarkisk norm som implementerats i samhället, mestadels av just gubbar, och som under lång tid skapat förödande konsekvenser för kvinnor på alla plan. Vågen av berättelser från de som utsätts och de som blivit utsatta fick oss att reagera, ända från högsta politiska nivå till lägsta personliga nivå fick vi börja...
Läs mer

Rumpor och flexade biceps

Rumpor och flexade biceps Mitt ansikte lystes upp av skärmen från mobilen, då var det dags igen. För mindre än en minut sedan hade jag kastat iväg samma mobil upp på soffbordet, men fiskade nu omedvetet upp den igen. Först in på Facebook, tummen verkade agera instinktivt med tre snabba scroll, nedåt på sidan. Efter att ha läst ett delat inlägg om en ensamstående mamma från Kristinehamn sökandes en lägenhet i storstaden Karlstad var det dags att gå vidare. Rumpan Handens autopilot tog mig nu in på Instagrams ”upptäck”. Scroll, scroll, scroll. Framför mig hade jag nu en tjej iförd de tightaste tightsen jag någonsin skådat. Hon stod med ryggen halvt vänd mot kameran och putade med rumpan på ett fruktansvärt obekvämt sätt. Att hon inte brutit ryggen än var ett under. 175 000 följare. Scroll, scroll. Nästa bild på en kille som nyss avslutat veckans femte träningspass med ”rygg och triceps” hållandes en burk med energidryck. 45 000 följare. Jag raderade alla sociala...
Läs mer

Jag spelar gubbtennis

Glädjen i gubbtennis Rummet är ljust när jag slår upp mina ögon. Jag andas in den råa morgonluften och drar upp täcket en aning så att mina fötter tittar fram längst ner. Under det varma täcket är jag säker, här känner jag mig trygg. Vid en snabb anblick på mobilen upptäcker jag att klockan bara är 04:58. ”Fan också”, mumlar jag in i den tysta morgonen. Nu kommer jag inte kunna somna om, det är bara två timmar kvar tills klockan ringer. Jag snoozar ett tag, försöker fokusera för att inte bli distraherad av maskineriet av tankar som satt igång. Det är som en motor som startar. Till en början är den omärkbar, men efter några minuter har den växlat upp och fått upp hastigheten. De första minuterna seglar jämsides med de tidiga morgontimmarnas tomma tystnad. Sedan separerar sinnet sig från stillheten, svänger av och seglar vidare, bort från huvudleden mot en ny horisont. Samma känsla Jag känner igen känslan. Den har funnits hos...
Läs mer

Vuxna kan förstöra glädjen

Vuxna kan förstöra glädjen Barn är barn och vuxna är vuxna. Det är det jag under större delen av mitt liv gått och trott. När man blir vuxen så vet man bäst och man har förmågan till att tänka rationellt i alla lägen. Som barn är man övertygad om detta. Mamma och pappa blir aldrig rädda och de kommer att ha mig under sina skyddande vingar livet ut. Under vingarna är det lugnt och stilla. Där lyssnar man på de vuxnas kloka ord och där får man höra vad som är rätt och fel. Alla vuxna tänker lika, de tänker på ett vuxet sätt, och de formar en värdegrund som präglar barns förhållningssätt till omvärlden, men också till sig själva. ”Vilken jävla sopa du är! Passa för i helvete!”. Fotbollsfarsan och tillika tränare för pojklaget jag spelade i som liten fäktar vilt med armarna vid sidan av planen. Käkarna är så sammanbitna så att ansiktet blir liksom förvridet och får en stark...
Läs mer

Den kompletta vägen till glädje

  Den kompletta vägen till glädje Du är en av över sju miljarder, har du tänkt på det? Sju miljarder liv och sju miljarder medvetanden på vår planet. Vår planet består även av över sju miljarder verkligheter. Bara tanken på detta är svindlande. Till en början kanske du kommer känna dig liten och emellertid helt betydelselös. Efter ett tag börjar en mycket högre känsla ta form, känslan av en helhet och kanske en gränslös känsla. Alla lever i sin egen värld men alla lever vi i samma. Vi strävar alla efter någonting att greppa oss fast vid, som för var och en skall symbolisera någon slags trygghet. Vi sysselsätter oss med sådana sysslor och tar sådana beslut som ska ge oss mening, vilket i slutändan förhoppningsvis skall kunna leda till en hint av glädje, kanske också lycka. Många människor lever för att hjälpa andra och finner på detta sätt mening och tillfredsställelse. Andra människor finner tillfredsställelsen genom kreativt arbete så som att fotografera,...
Läs mer

Äkta vänskap och idrottsglädje

Äkta vänskap och idrottsglädje Inför sista stöten leder Simon över mig med 27 cm. Jag vet att han kan mer och jag vet framförallt att han inte vill få stryk av en tanig liten längdhoppare som mig. Året är 2009 och skol-SM avgörs på Arosvallen i Västerås. Kulringen är lokaliserad i kurvan för 400 m starten och utmed allvädersbanorna bakom det avgränsande aluminiumstaketet står människor utspridda för att kunna få en glimt av den pågående tävlingen. Den förväntansfulla stämningen avbryts och byts ut mot ett högt tjoande och stojande när Simon för sista gången klappar igång publiken med bestämda uppmaningar att alla ska hänga på. Stöten blir misslyckad. Den fyra kilo tunga kulan letar sig ut över lillfingret och Simon böjer ned huvudet med en bister min, redan innan den tunga klumpen slagit i marken. Jag vinner tävlingen på 17,07. Simon är besviken men ändå glad. Vi kramar om varann och tackar för en god fight. Jag har lyckats ta tre guld...
Läs mer

Idrotten klär av mig naken

Idrotten klär av mig naken Pulsen dånar i mina öron när jag framåtlutad står och kippar efter andan. Någonting spränger inom mig, något vill ut, ett illamående. Den kalla luften passerar in i munnen och fortsätter ner i strupen, ner i lungorna där den gör en krampaktig, smått smärtsam vändning in i en utandning. Ett moln av ånga tornar upp sig framför ansiktet. Sommarens omfamnande värme kan nu endast upplevas genom våra minnen. Att vi bara för några veckor sedan tränade ute i korta tights och linne känns avlägset och nästan bortglömt. Kylan gör att tiden upplevs längre. Med stapplande steg lomar jag och övriga träningsgruppen ner från toppen av den 200 meter långa backen. I början av passet haglade skämten och kommentarerna fritt. Efterhand klingar de av och byts ut mot djupa pustande och stånkande andetag som om vart annat går i takt. En kall vind slår emot mig. Asparna intill grusvägen prasslar högljutt med sina numera gula löv. Vinden och...
Läs mer

Idrottsglädje, vad är det?

Idrottsglädje, vad är det? Vad är egentligen kärnan till glädjen inom idrotten? Vart kommer den ifrån och finns det olika källor till glädje för varje person, eller finns det ett ursprung i glädje som ger sig i uttryck på olika sätt? På denna hemsida kommer jag djupdyka i svenska idrottares minnen och försöka plocka fram varje atlets innersta källa till glädjen med idrotten. Under en livstid förlorar en människa sig själv ett antal gånger. ”Man måste dö några gånger innan man kan leva”, som Håkan Hellström sjunger. Stressen tar över, världen sluter sig allt mer och synfältet ut till det stora hela smalnar av, nästan omärkbart, ihop till storleken av ett nålsöga. Mitt perspektiv ses ur elitidrottens vinkel där man ständigt vandrar på en smal lina mellan två bergsväggar. När man börjar den ostadiga vandringen mellan väggarna så görs det med en kittlande känsla av spänning och med en lätt och frisk känsla fylld med ljus och nyfikenhet, kanske ser man saker ur...
Läs mer