Monstret inom mig

Monstret inom mig Där har vi den igen. En skepnad som både snabbt och ljudlöst smyger sig på, som tränger in i mig, in i varje hörn av mitt väsen, som biter mig hårt för att sedan efter obestämd tid lämna mig blödande kvar, stilla och lamslagen. Såren plåstras om och kvar finns tillslut bara en hård och skrovlig ärrvävnad som stramar och drar i mitt inre när jag än en gång börjar röra på mig. Oftast har jag dock kontroll, oftare och oftare faktiskt. Med dinglande ben sitter skepnaden på min axel och nynnar på små lömska melodier, nästan ohörbart, ibland helt tyst. Men den sitter där. Du som nu läser detta kanske tror att jag är helt psyksjuk. Och ja, så kanske det är. Men påstå inte att du aldrig haft en odefinierbar skepnad inom dig, som någon gång gått från att nynna stillsamma melodier till att ta över hela din person med sin mörka skugga, som fått dig att tänka...
Läs mer

Tanten med magväskan

Tanten med magväskan Det var jag och hon. Vi var ensamma. Tanten med magväskan slog en snabb blick på mig, en snabbt ner i marken, flackande blick. Hon böjde sig ner för att krampaktigt fatta träningsredskapet tillverkat av två stockar och en rundstav i trä. Utomhusgymmet var vårt för en stund, vår egna lilla värld. En kort blick räckte, vi förstod varandra utan att uttala orden. Trotts säkert 45 års åldersskillnad så förenades vi här, på utegymmet, i våra så olika kroppar. I våra så olika verkligheter. Hennes kropp snett vriden, kutrygg och gamnacke. En kropp som genom decennier härdats av diverse prövningar. Fysiskt arbete, hushåll och bärande av snoriga barn. Även icke att förglömma de ack så nedbrytande känslor som dag ut och dag in sköljer över oss. Glädje såklart, men även sorg, vemod och rädsla som utan att synas sakta tynger våra kroppar och som tillslut stundvis även tar död på livet självt. Min kropp däremot, som aktivt nötts...
Läs mer

Vuxna kan förstöra glädjen

Vuxna kan förstöra glädjen Barn är barn och vuxna är vuxna. Det är det jag under större delen av mitt liv gått och trott. När man blir vuxen så vet man bäst och man har förmågan till att tänka rationellt i alla lägen. Som barn är man övertygad om detta. Mamma och pappa blir aldrig rädda och de kommer att ha mig under sina skyddande vingar livet ut. Under vingarna är det lugnt och stilla. Där lyssnar man på de vuxnas kloka ord och där får man höra vad som är rätt och fel. Alla vuxna tänker lika, de tänker på ett vuxet sätt, och de formar en värdegrund som präglar barns förhållningssätt till omvärlden, men också till sig själva. ”Vilken jävla sopa du är! Passa för i helvete!”. Fotbollsfarsan och tillika tränare för pojklaget jag spelade i som liten fäktar vilt med armarna vid sidan av planen. Käkarna är så sammanbitna så att ansiktet blir liksom förvridet och får en stark...
Läs mer