Tanten med magväskan

Tanten med magväskan Det var jag och hon. Vi var ensamma. Tanten med magväskan slog en snabb blick på mig, en snabbt ner i marken, flackande blick. Hon böjde sig ner för att krampaktigt fatta träningsredskapet tillverkat av två stockar och en rundstav i trä. Utomhusgymmet var vårt för en stund, vår egna lilla värld. En kort blick räckte, vi förstod varandra utan att uttala orden. Trotts säkert 45 års åldersskillnad så förenades vi här, på utegymmet, i våra så olika kroppar. I våra så olika verkligheter. Hennes kropp snett vriden, kutrygg och gamnacke. En kropp som genom decennier härdats av diverse prövningar. Fysiskt arbete, hushåll och bärande av snoriga barn. Även icke att förglömma de ack så nedbrytande känslor som dag ut och dag in sköljer över oss. Glädje såklart, men även sorg, vemod och rädsla som utan att synas sakta tynger våra kroppar och som tillslut stundvis även tar död på livet självt. Min kropp däremot, som aktivt nötts...
Läs mer

En tid för…fred

En tid för...fred Det är bäst att man i ens rangliga person byggt en fast grund att hålla sig i när drevet går. Min rangliga person. Behöver det verkligen vara så? Varje drev för med sig en förändring, och förändringar gör ont, förbannat ont. Kan göra. Mitt inre säger att det inte behöver vara så, att jag kan kliva ur vägen för mig själv och acceptera. På samma sätt som jag med vetskap om att sommaren en gång kommer lida mot sitt slut, varpå hösten tar vid och stillsamt tar död på allt liv, kan acceptera det och gå vidare. På samma sätt kan jag låta processen ha sin gång och låta acceptansen till livet bana väg för min glädje. För en sak är säker. Efter en höst, en vinter, en vår kommer sommaren på nytt. "Det finns en tid för att älska, en tid för att hata. En tid för att slösa och en tid för att spara. En tid för att...
Läs mer

#Metoo och idrottsföreningar

#Metoo och idrottsföreningar Det finns en risk att jag med den här texten tar mig vatten över huvudet. Kanske är jag inte rätt person att uttala mig. Jag är för det första ung, därför vet jag kanske inte hur livet är ”på riktigt”. För det andra så är jag av manligt kön. Jag vill ändå ta chansen att säga några ord om Metoo och dess framtid inom idrottsvärlden. Jag har under flera år varit projektledare för ett idrottsprojekt riktat mot skolor där jag har kommit i kontakt med flertalet idrottsföreningar och klubbar. Mitt under projektets gång blossade Metoo upp där världen fick se baksidan en vad jag vill kalla en ”gubbnorm”. En hierarkisk norm som implementerats i samhället, mestadels av just gubbar, och som under lång tid skapat förödande konsekvenser för kvinnor på alla plan. Vågen av berättelser från de som utsätts och de som blivit utsatta fick oss att reagera, ända från högsta politiska nivå till lägsta personliga nivå fick vi börja...
Läs mer

Perspektiv på friidrott

Perspektiv på friidrott Min kropp var helt paralyserad där jag låg i gräset. Jag var nio år gammal och tävlade på Värmlandsserien på kolstybbsbanorna i Filipstad. Adrenalinet vällde fram som en flodvåg i mina ådror samtidigt som ångestkänslan blev allt mer påtaglig. Jag började få svårt att andas och drabbades efter en stund av tunnelseende. Speakerns röst i högtalarna blev till ett dovt obegripligt mummel. Klumpen i halsen av gråt var på väg. Inte trodde jag att det skulle vara såhär jobbigt att springa 400 m. Gjorde jag verkligen detta frivilligt? ”Men kära hjärtanes!”. Den skarpa rösten fick mig att vakna till liv en aning. In i mitt tunnelseende lutade sig en tant, förmodligen en mormor eller farmor till någon av mina konkurrenter. ”Oj oj oj”, fortsatte hon. Jag såg förmodligen inte helt kry ut där jag låg. ”Jag förstår att det är jobbigt att springa så långt, men nu är det över”, sa hon och log milt. Jag tänkte efter ett tag. Vad...
Läs mer