Vuxna kan förstöra glädjen

Vuxna kan förstöra glädjen Barn är barn och vuxna är vuxna. Det är det jag under större delen av mitt liv gått och trott. När man blir vuxen så vet man bäst och man har förmågan till att tänka rationellt i alla lägen. Som barn är man övertygad om detta. Mamma och pappa blir aldrig rädda och de kommer att ha mig under sina skyddande vingar livet ut. Under vingarna är det lugnt och stilla. Där lyssnar man på de vuxnas kloka ord och där får man höra vad som är rätt och fel. Alla vuxna tänker lika, de tänker på ett vuxet sätt, och de formar en värdegrund som präglar barns förhållningssätt till omvärlden, men också till sig själva. ”Vilken jävla sopa du är! Passa för i helvete!”. Fotbollsfarsan och tillika tränare för pojklaget jag spelade i som liten fäktar vilt med armarna vid sidan av planen. Käkarna är så sammanbitna så att ansiktet blir liksom förvridet och får en stark...
Läs mer

Perspektiv på friidrott

Perspektiv på friidrott Min kropp var helt paralyserad där jag låg i gräset. Jag var nio år gammal och tävlade på Värmlandsserien på kolstybbsbanorna i Filipstad. Adrenalinet vällde fram som en flodvåg i mina ådror samtidigt som ångestkänslan blev allt mer påtaglig. Jag började få svårt att andas och drabbades efter en stund av tunnelseende. Speakerns röst i högtalarna blev till ett dovt obegripligt mummel. Klumpen i halsen av gråt var på väg. Inte trodde jag att det skulle vara såhär jobbigt att springa 400 m. Gjorde jag verkligen detta frivilligt? ”Men kära hjärtanes!”. Den skarpa rösten fick mig att vakna till liv en aning. In i mitt tunnelseende lutade sig en tant, förmodligen en mormor eller farmor till någon av mina konkurrenter. ”Oj oj oj”, fortsatte hon. Jag såg förmodligen inte helt kry ut där jag låg. ”Jag förstår att det är jobbigt att springa så långt, men nu är det över”, sa hon och log milt. Jag tänkte efter ett tag. Vad...
Läs mer

Den kompletta vägen till glädje

  Den kompletta vägen till glädje Du är en av över sju miljarder, har du tänkt på det? Sju miljarder liv och sju miljarder medvetanden på vår planet. Vår planet består även av över sju miljarder verkligheter. Bara tanken på detta är svindlande. Till en början kanske du kommer känna dig liten och emellertid helt betydelselös. Efter ett tag börjar en mycket högre känsla ta form, känslan av en helhet och kanske en gränslös känsla. Alla lever i sin egen värld men alla lever vi i samma. Vi strävar alla efter någonting att greppa oss fast vid, som för var och en skall symbolisera någon slags trygghet. Vi sysselsätter oss med sådana sysslor och tar sådana beslut som ska ge oss mening, vilket i slutändan förhoppningsvis skall kunna leda till en hint av glädje, kanske också lycka. Många människor lever för att hjälpa andra och finner på detta sätt mening och tillfredsställelse. Andra människor finner tillfredsställelsen genom kreativt arbete så som att fotografera,...
Läs mer

Äkta vänskap och idrottsglädje

Äkta vänskap och idrottsglädje Inför sista stöten leder Simon över mig med 27 cm. Jag vet att han kan mer och jag vet framförallt att han inte vill få stryk av en tanig liten längdhoppare som mig. Året är 2009 och skol-SM avgörs på Arosvallen i Västerås. Kulringen är lokaliserad i kurvan för 400 m starten och utmed allvädersbanorna bakom det avgränsande aluminiumstaketet står människor utspridda för att kunna få en glimt av den pågående tävlingen. Den förväntansfulla stämningen avbryts och byts ut mot ett högt tjoande och stojande när Simon för sista gången klappar igång publiken med bestämda uppmaningar att alla ska hänga på. Stöten blir misslyckad. Den fyra kilo tunga kulan letar sig ut över lillfingret och Simon böjer ned huvudet med en bister min, redan innan den tunga klumpen slagit i marken. Jag vinner tävlingen på 17,07. Simon är besviken men ändå glad. Vi kramar om varann och tackar för en god fight. Jag har lyckats ta tre guld...
Läs mer

Idrotten klär av mig naken

Idrotten klär av mig naken Pulsen dånar i mina öron när jag framåtlutad står och kippar efter andan. Någonting spränger inom mig, något vill ut, ett illamående. Den kalla luften passerar in i munnen och fortsätter ner i strupen, ner i lungorna där den gör en krampaktig, smått smärtsam vändning in i en utandning. Ett moln av ånga tornar upp sig framför ansiktet. Sommarens omfamnande värme kan nu endast upplevas genom våra minnen. Att vi bara för några veckor sedan tränade ute i korta tights och linne känns avlägset och nästan bortglömt. Kylan gör att tiden upplevs längre. Med stapplande steg lomar jag och övriga träningsgruppen ner från toppen av den 200 meter långa backen. I början av passet haglade skämten och kommentarerna fritt. Efterhand klingar de av och byts ut mot djupa pustande och stånkande andetag som om vart annat går i takt. En kall vind slår emot mig. Asparna intill grusvägen prasslar högljutt med sina numera gula löv. Vinden och...
Läs mer

Idrottsglädje med Emma Green

Foto: Ryno Quantz Idrottsglädje med Emma Green Prestation. Smaka på ordet. Hur känns det? Vad är det som träder fram inom dig? Är det en bra känsla? Det finns säkert några som svarar ja, men merparten känner nog spontant nej. Varje dag presterar vi. Vi presterar som idrottare, vi presterar på jobbet, i livet. Jag tror att vi idag i grunden presterar för att vi finner en glädje till det vi utövar. Plötsligt börjar det gå bra, riktigt bra. 2005 går Emma Green från att vara en lovande junior till att slänga sig in i hetluften på allra högsta seniornivå i kvinnligt höjdhopp. På olympiastadion i Helsingfors lyckades hon ta ett VM-brons på nya personliga rekordhöjden 196 cm. Jag och Emma samtalar på telefon och i bakgrunden hörs den sju månader gamla dottern Bentes skrik. Höjdhopp känns numera avlägset. Att få barn ger helt nya intryck och en helt ny värld uppenbarar sig. Emma leder samtalet tillbaka till Helsingfors 2005. Olympiastadion är numera ett minne...
Läs mer

Idrottsglädje med Linus Thörnblad

Idrottsglädje med Linus Thörnblad Det kalla kaklet och det varma vattnet smälte samman i min kropp. Kylan och värmen möttes någonstans på mitten, inuti mig, och förmedlade en känsla av, ingenting. Plus och minus blev, ingenting. Tomheten av den djupt gående tröttheten jag kände visste inget slut, den var bottenlös. Vattnet rann på min hud, där jag på golvet i duschen satt lutad mot den vita kakelväggen, och fortsatte lugnt sin färd ner i golvbrunnen. Vattnet verkade inte bry sig om vem eller vad det passerade. Det ändrade inte riktning utan fortsatte dit där det fanns plats att rinna. Lugnt och stilla, precis som tårarna längs mina kinder. Hur kunde jag hamna där i duschen?  Vad var det som var fel på mig? Jag hade tidigare inte förstått vad som menades med att drabbas av utmattning. Då trodde jag att jag var helt ensam. Nu vet jag. Jag är inte ensam. Det kan hända alla. Till och med den bäste. Och mig såklart....
Läs mer

Simon Petterssons idrottsglädje

Simon Petterssons idrottsglädje På menyn för ”senaste samtal” på min mobil kan man med en snabb överblick se vilka personer jag mest frekvent har telefonkontakt med. Högst upp, det senaste samtalet från gårdagen, ”Simon Pettersson”, står det. Två rader ner står det ”Simon Pettersson” och så fortsätter det när tummen scrollar nedåt. Vi hörs nästan varje dag men när jag nu trycker på ”ring upp” gör sig en kittlande känsla märkbar, en känsla av nervositet. Våra samtal kan för en utomstående verka socialt inkompetenta, ibland får vi bara några ord sagda och mellan dessa infinner sig långa konstpauser där tystnaden får eka fritt. Den första signalen ljuder. Den här gången har jag ett syfte med mitt samtal. Simon eller ”Sixarby-Simon” som han numera kallas kommer just från den lilla byn Sixarby i Norduppland. Här vill han leva och här vill han dö. Från familjegårdens intilliggande lada kan man om vinterhalvåret uppe på loftet höra två lätta steg följt av en kraftig smäll...
Läs mer

Idrottsglädje, vad är det?

Idrottsglädje, vad är det? Vad är egentligen kärnan till glädjen inom idrotten? Vart kommer den ifrån och finns det olika källor till glädje för varje person, eller finns det ett ursprung i glädje som ger sig i uttryck på olika sätt? På denna hemsida kommer jag djupdyka i svenska idrottares minnen och försöka plocka fram varje atlets innersta källa till glädjen med idrotten. Under en livstid förlorar en människa sig själv ett antal gånger. ”Man måste dö några gånger innan man kan leva”, som Håkan Hellström sjunger. Stressen tar över, världen sluter sig allt mer och synfältet ut till det stora hela smalnar av, nästan omärkbart, ihop till storleken av ett nålsöga. Mitt perspektiv ses ur elitidrottens vinkel där man ständigt vandrar på en smal lina mellan två bergsväggar. När man börjar den ostadiga vandringen mellan väggarna så görs det med en kittlande känsla av spänning och med en lätt och frisk känsla fylld med ljus och nyfikenhet, kanske ser man saker ur...
Läs mer