JAG HAR SLUTAT MED FRIIDROTT

”Jag har lagt det på is”. Det har varit min förklaring på frågor kring mitt idrottande under de senaste två åren. Verkligheten är dock en annan, jag har ljugit för er och jag har ljugit för mig själv. Från den dagen allt brakade samman och min kropp, på grund av långvarig stress och tillhörande ångest, satte stopp så har jag inte sysslat med friidrott. Det har aldrig funnits någon is, och om det mot förmodan funnits det så har den sedan länge smält.

Min tanke när jag tvingades lämna min kära idrott var att inte greppa efter något nytt, att inte låta tanken identifiera sig med nya objekt eller sysslor. Det gick sådär. Jag började 2017 en kandidatutbildning inom statsvetenskap, något som ersatte min tidigare friidrottskarriär. In i studierna följde också mina dysfunktionella drag när det kommer till prestation. Även tron på att jag en dag, någon gång i framtiden skulle bli lycklig med hjälp av ett yrke eller befattning blev en del av min nya ”karriär”. Trotts en tung utmattning pushade jag mig till topp-betyg. Jag fick också ett praktikjobb på Kulturdepartementet i Stockholm. Hyfsat hedersfyllt, javisst. Men eftersom både min kropp och knopp sedan många år tillbaka varit nere för räkning orkade jag med tre (!) dagar i den stressiga huvudstaden, sen kollapsade min kropp.

Jag är sedan september 2019 sjukskriven på 100%. Det kunde inte gått på nått annat sätt och det var exakt detta jag behövde. Det är nu helt stilla runt om mig och jag börjar så smått landa i mig själv. Att träna går inte, inte heller jobba eller koncentrera mig för länge på saker. Jag kan bara släppa taget, det är vad jag måste. Istället för att resa utomlands på träningsläger reser jag nu inombords,  jag sitter still i båten när impulsen kräver att få identifiera sig med något. Att säga ”jag har lagt det på is” har varit ett tecken på att jag fortfarande behövt något att identifiera mig med.

Två gånger i veckan besöker jag en stressklinik i Stockholm. Där får jag hjälp med att strukturera om mitt liv, bryta destruktiva mönster och lära mig lyssna på mitt innersta jag. Vi är en grupp på åtta personer som följs åt under ett halvår. Jag är yngst, vilket jag numera ser som en vinst i sig. Jag kan redan nu lära mig att leva ett mer harmoniskt liv i balans med mig själv.

Mitt liv ser i övrigt ut som följande: Äta, vila, andas, sova.

Genom att inte identifiera mig med någonting, blir jag plötsligt allting.

 

Jag vill tacka:

  • Coach Niklas Broström
  • Sportchef Johan Engberg
  • Läkare Johan Kautto
  • Sjukgymnast Per Ingemarsson
  • Hela IF Göta
  • Simon Pettersson
  • Johan Taleus
  • Min familj
  • Coach Yannick Tregaro
  • Karlstad Kommun
  • #ICANIWILL
  • Karlstad Alternativmedicin
  • Svensk Friidrott
  • Värmlands Friidrottsförbund

 

 

/SK

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *