En tid för…fred

Det är bäst att man i ens rangliga person byggt en fast grund att hålla sig i när drevet går.

Min rangliga person. Behöver det verkligen vara så? Varje drev för med sig en förändring, och förändringar gör ont, förbannat ont. Kan göra. Mitt inre säger att det inte behöver vara så, att jag kan kliva ur vägen för mig själv och acceptera. På samma sätt som jag med vetskap om att sommaren en gång kommer lida mot sitt slut, varpå hösten tar vid och stillsamt tar död på allt liv, kan acceptera det och gå vidare. På samma sätt kan jag låta processen ha sin gång och låta acceptansen till livet bana väg för min glädje. För en sak är säker. Efter en höst, en vinter, en vår kommer sommaren på nytt.

”Det finns en tid för att älska, en tid för att hata. En tid för att slösa och en tid för att spara. En tid för att kasta sten, en tid för att samla sen. En tid för natten och en tid för dagen. En tid för att fira, en tid för att sörja. En tid att förenas och en tid för att skiljas. En tid för stillhet, en tid för dans. En tid för glädje och en tid för vemod. En tid att låtas hållas, en tid för att slå sig fri. En tid för krig…och tillslut…en lång tid.. för fred.”

(Pred 3:1-8)

/ SK

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *