Den kompletta vägen till glädje

Du är en av över sju miljarder, har du tänkt på det? Sju miljarder liv och sju miljarder medvetanden på vår planet. Vår planet består även av över sju miljarder verkligheter. Bara tanken på detta är svindlande. Till en början kanske du kommer känna dig liten och emellertid helt betydelselös. Efter ett tag börjar en mycket högre känsla ta form, känslan av en helhet och kanske en gränslös känsla. Alla lever i sin egen värld men alla lever vi i samma.

Vi strävar alla efter någonting att greppa oss fast vid, som för var och en skall symbolisera någon slags trygghet. Vi sysselsätter oss med sådana sysslor och tar sådana beslut som ska ge oss mening, vilket i slutändan förhoppningsvis skall kunna leda till en hint av glädje, kanske också lycka. Många människor lever för att hjälpa andra och finner på detta sätt mening och tillfredsställelse. Andra människor finner tillfredsställelsen genom kreativt arbete så som att fotografera, måla eller för den delen, som jag, skriva. Ingen verklighet är den andra lik och ingen verklighet är heller inte rätt eller fel. Alla verkligheter är fragment av en stor verklighet, om en sådan finns.

Livets tidtabell

Vad man än tar sig för i livet kommer förr eller senare en viss tanke farandes. ”Varför gör jag detta, vad får jag ut av det?”, hör man rösten i huvudet säga, många gånger med en anklagande ton. Under min karriär som friidrottare drevs jag av en målbild av en hög prestation med en guldmedalj kring halsen som var att likställa med ren och skär glädje. Det var åtminstone vad jag trodde drev mig. Det jag inte visste då var att glädjens tåg redan hade avgått från perrongen. Där stod jag ovetande, förblindad av min målbild, i tron om att tåget snart, med gnisslande bromsar, skulle rulla in framför mig för att sedan när lukten av brända bromsbelägg lagt sig välkomna nya påstigande. Det har dröjt ända tills idag för mig att vända mig från perrongen och gå bort mot livets tidtabell, mitt livs tidtabell. Väl framför tabellen kan jag nu med ett visst vemod se att tåget redan gått, i alla fall för den tiden som har varit.

Många människor, inklusive jag själv, har valt att söka glädjen och meningen genom idrotten. Jag vet att jag tyvärr inte står ensam på perrongen, jag står också där med fotbollsspelare, med simmerskor, med rallyförare och med tennisspelare. Jag har valt min verklighet liksom alla andra. Jag har valt en verklighet som inte stannar upp längs vägen och betraktar den, som stannar upp och njuter eller är tacksam för den. Jag har inte dragit ner fönstret och låtit vinden ta tag i mitt hår. Jag har blint suttit och hållit koll på hastighetsmätaren i hopp om att komma fram så snabbt som det bara går.

Idrottens kraft

Min verklighet idag är att den idrottsliga resan är en del i att kunna höja glädjen. Idrotten bjuder inte bara på en fysisk resa utan också en lika stor mental resa där vi lär känna oss själva och varandra. Genom att lägga sin själ i händerna på sin passion kan vi utveckla disciplin, självmedvetenhet, respekt, medkänsla och förhoppningsvis också glädje. Samspelet mellan den fysiska resan, som vi både kan se med blotta ögat och känna i den dagliga dosen av träning, och den mentala resan som för oss närmare kärnan av oss själva utgör essensen och är den grundläggande ingrediensen i vägen mot glädje. Det fysiska och mentala färdas parallellt på samma väg, ofta ovetande om den andres existens. Kan de båda bli medvetna om varandra och samarbeta uppgraderas biljetten från ståbiljett till förstaklass. Kan man också stanna upp och se till resans betydelse och formande av glädjen så kommer man inom kort att byta tåget mot ett privat-jet. Där uppe bland molnen ljuder tystnaden och den friska, klara luften gör en frisk och stark. Här uppe drar allt jämt och här uppe finns en känsla av att resan är komplett. Men vad vet jag, detta är enbart min simpla verklighet…

 

/SK

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *